Hyppää sisältöön

Om spelproblem och skammen i kroppen (del 1)

Yleinen

Del 1: Vad är skam och hur syns skammen i kroppen?

I början av året 2016 besökte jag Luckan för att lyssna på ett diskussionstillfälle, under vilket författaren Susanna Alakoski, som skrivit om missbruk och om att vara anhörig till missbrukare, och Janne Takala från Lasinen lapsuus –projektet diskuterade sorgen och skammen av att vara anhörig till någon som lider av ett beroende. Det träffade mig prick i mitt, att man nog kan sluta ett beroende, men att man inte på samma sätt kan sluta vara anhörig. Man är anhörig så länge som man bryr sig om den som har ett beroende. Även om beroendet slutar, stannar den anhörigas sorg och skam över det som hen gått miste om. För många av oss är det självklart att någon som lider av ett beroende och vill sluta känner skam över att inte ha självkontroll, men det vi inte alltid kommer att tänka på att skammen också kan vara stark hos den anhöriga. Många av oss har vuxit upp som anhöriga och fortsätter vara anhöriga hela livet. Ofta lider både den beroende och den anhöriga av skam- och skuldkänslor. När man känt skammen tillräckligt länge kan den fastna i kroppen. Det är viktigt att både den som spelar och den anhöriga får hjälp.

Liv Larsson skriver i sin bok ”Ilska, skuld och skam: tre sidor av samma mynt” om skammen som en känsla av att göra bort sig. Till skillnad från skuldkänslan, som kommer efter att vi brutit mot etiken, kommer skammen från att vi brutit mot etiketten. Ofta talas det om att ”mista ansiktet”. Ett barn till en spelmissbrukare känner skam — skam över att mamma eller pappa beter sig underligt, skam över rädslan och ilskan över att vara tvungen att älska sin förälder på ett annat sätt. Det finns tusen saker som ett barn till en spelmissbrukare känner skam över, och tusen saker en vuxen anhörig till någon som spelar för mycket känner skam över. Skammen går också hand i hand med den som spelar. Där det finns önskemål och oskrivna regler för hur man bör bete sig, finns det även skam för att bete sig på ett annat sätt.

Skammen är en djup och stark känsla som kan kännas i kroppen årtionden senare i liknande situationer som den ursprungliga eller när vi tänker på just den stunden. Skammen förändrar på långsikt hur vi ser på oss själva; skammen kan till slut få oss att känna att vi är fel i oss själva — skammen förstör lätt självbilden.

Silvan Tomkins forskade redan för årtionden sedan kring affekter (= biologiska, kroppsliga reaktioner som tillsammans förbereder människan för något speciellt ändamål, ger beteendet kraft och energi genom att förstärka motivationen för ett visst agerande) och fann att människor i alla kulturer beter sig på samma sätt då de känner skam: huvudet och blicken sänks, musklerna i nacke och axlar försvagas och axlarna faller framåt. Skamkänslan kan också få en person att rodna eller ge grund för ilska och aggressivitet ifall vi inte kan hantera skammen på annat sätt och får utlopp för den. Visst låter det här bekant?

Om vi nu då påstår att affekter gör att goda saker känns godare och dåliga saker känns ännu sämre, och sedan ännu tillägger effekten av hur vi känner det våra närmaste känner, att gå i den andras kängor, kan vi föreställa oss hur det kan se ut t.ex. i ett parförhållande, där ena individen spelar för mycket: spelaren känner skam över sitt eget beteende och för sin oförmåga att agera som hen önskas, den anhöriga känner skam över situationen och hur det påverkar parets gemensamma liv och framtid mm. Båda känner både sin egen skam och skammen den andra känner — dubbel skam.

Som tidigare nämndes så kan skammen stanna kvar i kroppen. Känslan av skam är kroppslig, och får vi inte utlopp för den kan den sitta fast, speciellt om vi känner skam ofta och under en längre period så, att skammen redan kommer att förändra på hela det sättet vi ser på oss själva. Vart stannar den då? Skammen stannar där den syns; i övre ryggen, i axlarnas ställning, i det sänkta huvudet — i hela vår kroppshållning.

Det här var del 1 av 2 om spelproblem och skammen i kroppen. Kom gärna in nästa vecka för att läsa del 2 om hur man blir av med skammen.

Hej,

charlotta

Jag heter Charlotta Grönberg och jobbar som specialhandledare i spelproblem för Peluuri. Inom spelproblem och beroenden intresserar känslor och självreglering, förändring och människorelationer mig mest. Fysiskt såväl som psykiskt välmående är viktigt för mig i min vardag men också i arbetslivet. På fritiden leker jag med hunden Lexi och tränar aktivt på gymmet.